Ingen bebis fick en bil i huvudet. Men jag fick plötsligt en stor bebis. Snyft.



Se så glad jag är

Det artar sig. Man kastar ut stolen på balkongen och säger att den får du inte sitta på. Reversibel pedagogik (eh) funkar alltid på minimänniskor.


EInbäjsapt på det så blir stolen extra skön.

Den hårt eftertrånade stolen som folk söker med ljus och lykta efter, den har JAG hittat!
Och det var faktiskt lätt som en plätt. Man tackar facebook.
Det enda problemet nu är att Chichi V.Ä.G.R.A.R. sitta på den. Han har satt fast sig själv med handklovar i sin Trip Trap. "MIN MIN MIN"! Och min plan att Tres skulle få ärva den, sket på sig ordentligt.
 Curlingmor som man är får man väl snällt loma iväg till butiken och ta fram 200 pix ur den där bottenlösa pengapungen och köpa en till Stokkestol.
Failure.



Den tidlösa höga pinnstolen Agam de Ikea

Här lever vi och mår bra. Jag förblödde inte och blev heller inte anemisk. So what's new?
Tres har blivit  hela fem månader och väger 72kg.
Chichi är inne i världens mammaperiod. Ingen annan duger. Vet inte om man ska känna sig nöjd eller misslyckad?
Mini är nio going on 14. En liten sneaky bastard som drar "vita" lögner och undrar hur ung man kan vara för att få barn. "Men använder man en gummisnodd är det ju ok", säger han. Oh dear, jag blir mörkrädd!

Nå hur går det med flyttandet? Vi skjöt upp det med två veckor så påsken firar vi i packandets tecken. Själv har jag fullt sjå att bli av med onödigt stuff, mest kläder. Jag har balkongloppis och här springer folk stup i kvarten och plockar åt sig plagg för en euro här och en euro där.

Att sånt intressant. Det roligaste som har hänt denna vecka är att jag vågade röra mina fötter och gav dem den en rejäl omgång med både salicylsyra, peeling, havssalt, pimpsten och diverse fotkrämer. Och jaja, nu kanske man vågar visa sig  barfota i sommar. Men resten av kroppen, den får sitta i vassen igen detta år. Ingen beachbabe 2012, nej lååångt ifrån. Så långt ifrån.




Bland annat de här två räddade mina fötter från att dö typ av liktorn och hallux valgus.

Jag är så en urusel bloggare och bloggläsare just nu. Det är inte för att jag leker att det är vår där ute (bläddrade idag igenom lite bloggar och det är för fanders vår i alla) för jag tycker att det är svinkallt, utan jag rensar papper. Hur mycket "viktiga" papper samlar man inte på egentligen? Och betalda räkningar från 1998. Och varför?

Samtidigt mellan pappersrensningen försökte jag lära Tres att sova längre än en halvtimme åt gången. Kanske det var nybörjartur, men jag lyckades och han sov 1,5 x 1 timme idag. Vitsi så man fick mycket mer gjort då. Det blev nästan roligt det här med papper. Kanske jag bara ska fortsätta samla mera.

Och så bakade jag Leilas blåbärsmuffins med Monchichi, som tidsfördriv alltså. De blev inte så goda. Kanske på grund av att vi inte hade nån mjölk utan hällde i bröstmjölksersättning istället. Nå hej, bättre än bröstmjölk, väl..eller tja.

Nu har jag proppat i mej en lövbiff med couscoussallad all by myself. Det är så kul det här att äta solo. Men det smakade nog bra ändå. 
Familjen annorlunda har börjat men istället sitter jag och funderar på inredning. Hittade nåt till muminmammans nya hus. Den längst till höger, naturligtvis.







Inte för att jag äger en Bugga, men hittade även lite coola sufletter:



Oj nu blev det visst vår i denna blogg också!


Små söta effelanter


Ok, den där vara bara för mycket peace, love, sex and rock 'n roll.
 

Fredagen till ära kom tant röd på besök. Och med besked. Söker igenom varje skåp efter tamponger, bindor, trosskydd...bandage, bomull, plåster... jesus-tape... för att undvika blodbad. Till slut får jag ge upp och förnedringen är stor när jag tar det enda jag hittar, en fet stor pre-förlossningsblöja som jag smugglat hem från BB. Hittade även en sån där engångstrosa i nät, men jag bestämde mej att jag redan förnedrat snippan helt tillräckligt. Att en sån mysfredag.

Have a happy period!

Jag ville bara visa att jag nog kan posera så att jag ser ganska smal ut. Faktiskt. Smeyes!

Jag är så nöjd. Denna blogg ligger öde och jag får ha mamma för mej själv.
MUHAAAAHHAAAAAAAA!

Sitter och slösurfar på inredning och kom in på bilder från sommarens bostadsmässa (i Kokkola). Allt ser så opersonligt ut. Antingen är det all white eller så är det retro. Nu har ju ingen bott i dessa rum och tror att detta kan bidra till omysighetsfaktorn.

Har nu i över två års tid försökt inreda vårt kommande hem. Jag har hunnit ändra stil tusen och en gånger. Haft up and down perioder. Ibland har jag varit så taggad att jag inte kunnat sova om nätterna, så mycket har inredningsbilder snurrat i huvudet.
Och sen har det gått perioder då jag sagt fäkk it och spytt på varenda inredningstidning.

De senaste veckorna har jag kommit fram till att jag ska ta det lugnt, flytta in först och leva in huset och sen sakta men säkert börja inreda. Jag tror till och med att tapeterna får vänta.



Här hade man nog inte riktigt bestämt sig för en stil. Jag gillar i alla fall inte kombinationen av möblemangets färger.

Snubblade över en blogg, vars bilder gjorde mej så där sentimentalt glad. Kunde inte sluta bläddra bakåt i bloggen. Kanske det är just för att man är född på 70-talet som man inte är så där himla förtjust i retro. Men vissa grejor är ju bara för charmiga.

Som till exempel den här reklamen.